Följande dagbok är baserad på de anteckningar som jag har gjort senaste året. De har varit oerhört svåra att skriva ner här och även svåra att läsa eftersom allt hemskt kommer tillbaka. De fanns ju förstås många ljusa stunder mitt i allt elände. Mest minns jag hur modig och stark Zowie var hela tiden. Hon var oerhört målmedveten och kämpade. I och med hennes inställning underkastade hon sig alla behandlingar utan att klaga. Det var så svårt att se henne lida även om hon inte visade så mycket. Även om jag gjorde mina anteckningar mest för att kunna hålla reda på vad som hände i vården, vi träffade ju hela tiden nya personer där, är det som finns kvar i minnet vilken fantastisk människa Zowie är.

Efter hand har jag kompletterat mina anteckningar med minnen och reflektioner.