30/6-06

Vardagen rusar på och saknaden blir större ju längre tiden går om det nu är möjligt. Det är så många situationer som man vill dela med Zowie. Mycket känns också meningslöst utan henne. Stefan Sundström har beskrivit känslan bra om hur man tar sig genom vardagen:

Allt som händer är på låtsas

Har det känts som sen du gick

Man jobbar shoppar jiddrar åker trick

Folk tror att man ska vara på ett visst sätt under en viss tid - men jag vet inte hur jag ska vara. Det är ju bara att kämpa på och försöka hitta meningen med saker och ting eller göra dom med den automatik man har lärt in. Jag tar inte det som hänt på ett bra sätt men vad svarar man när folk frågar hur man mår? Jag kan ju inte ens svara inför mig själv. Därför tänkte jag att publicera följande ord som är väldigt träffande och hjälper andra att förstå. Jag vet inte vem som skrivit dem:

Det är svårt att göra rätt
Om du säger till mig "Hur mår du?"
med sympati och medkänsla i din röst,
så svarar jag "Jag mår bra",
därför att prata om min förlust med dig idag
är alltför smärtsamt.

Om du träffar mig och inte nämner förlusten
som upptar mina tankar,
så tror jag att du inte bryr dig tillräckligt om mig,
eller är för rädd för att det du säger
ska göra mig ledsen.
Det är svårt att göra rätt.

Om du säger "Jag är ledsen för att ditt barn dog",
så blir det svårt för mig att svara.
Vad förväntar du att jag ska säga?
Jag vill säga "Jag är också ledsen!",
eller "Det är fruktansvärt!".
Jag vill skrika "Det är inte rättvist!"
Men jag gör det inte,
för jag vill inte bli upprörd idag.
Inte inför dig.
Så jag svarar "Tack".
Ett tack som betyder så mycket mer än så.
Det betyder tack för att du bryr dig.
Tack för att du försöker hjälpa.
Tack för att du förstår att jag fortfarande lider.

Om du inte vet vad du ska säga till mig
så gör det ingenting.
Jag vet inte heller vad jag ska säga till dig.
Om du ser mig le eller skratta,
tro inte att jag glömt mitt barn för en stund.
Det har jag inte,
det kan jag inte,
och kommer aldrig att göra.

Säg att jag ser ut att må bra idag.
Jag kommer att förstå vad du menar.
Jag börjar bli bra på att läsa mellan dina rader.
Om du träffar mig och tycker
jag ser upprörd eller ledsen ut,
så har du antagligen rätt.
Idag är det kanske en minnesdag för mig,
eller någon händelse har utlöst
en våg av sorg inne i mig.

Om du inte säger någonting
så tror jag att du inte bryr dig,
men om du skulle säga något,
kanske det gör allt värre.
Försök fråga mig om jag vill prata,
men bli inte förvånad om jag säger nej.
Det är svårt att göra rätt.

Ge inte upp mig, snälla ge inte upp.
Jag behöver dina försök,
hur små eller banala du än tycker att de är.
Jag behöver dina tankar.
Jag behöver dina böner.
Jag behöver din kärlek.
Jag behöver din envishet.
Jag behöver allt detta,
men framförallt vill jag bli handlad som vanligt.
Som jag brukade bli, innan allt detta hände.
Men jag vet att det är omöjligt.
Den där obekymrade naiva personen
är borta för evigt,
 Det är svårt att göra rätt, men jag uppskattar ändå allt du gör, även om det vissa dagar är så svårt. Det finns inget rätt o fel i sorgen... det enda som är viktigt är att jag vet att du finns där när jag behöver dig som mest!

För en månad sedan upptäckte jag att Zowies krypin på Lunar var borta. Jag blev förskräckt och ringde runt för att rädda informationen. Till slut hamnade jag hos Lunars säkerhetsavdelning som inte kunde göra något för att återskapa informationen. Det var otroligt sorgligt att upptäcka detta. Hon var så närvarande där och hon hade ju sin dagbok sedan länge där. Jag köpte www.zowie.se och hoppas att hennes gästbok kan ersätta något av hennes närvaro. Det kommer dröja innan denna sida flyttar över dit för nu är vi på landet som ligger halvvägs till Zowie i Vreta Kloster och där har vi ingen dator. 

Under sidan länkar finns vägbeskrivning till Zowie. Det är enkelt att hitta och bara 10 minuter från E4:an. Det är en vacker plats och Zowie ville dit där hon kunde få besök regelbundet. Det får hon nu också, och även om det blir en del mil att åka gör vi det gärna för det är en vacker plats att komma till och minnas hur fin Zowie är - men hur oerhört orättvist och totalt meningslöst att hon fick gå igenom det som hände. Jag hoppas att tänka på Zowie och hur hon är ger oss som är kvar mod att göra något bra med våra liv. 

Här är en fin present Lasse och jag fick av Zowie som hon hade gjort själv:

Zowie tyckte om att brodera även om hon inte hann så mycket. Efter sommaren förra året ville hon brodera lavendelkuddar i julklapp till släkten. Hon orkade inte med det senare eftersom hon blev sämre av både medicineringen och sjukdomen. Häromdagen planterade vi lavendel hos Zowie så att nu finns det om man vill använda till lavendelkuddar att göra själv. 

Zowie är med oss överallt. Första midsommar i år som vi firade utan henne - men helt i hennes anda. Vi var flera som tror att hon ville precis detta. Alla barnen var sams och de hittade alla kompisar att leka med. Det var också mycket märkligt att när vi gick Sörmlandsleden hittade Dillon en peng precis som Zowie hade gjort flera år innan på samma plats. Ja zowie dyker upp här och där och verkar ha ett och annat med oss att göra hela tiden. 

Kusin Kim har fyllt år:

Grattis Kim